I veckans avsnitt av Blogga hos Bonelli gästas jag av en succéförfattare inom feelgoodgenren och som är en av de roligaste och mest karismatiska kvinna jag känner. Hon är en kvinna som bjuder på sig själv till hundra procent och att lyssna på hennes framträdande är aldrig tråkigt.
Välkommen Åsa Hellberg!
Egentligen skulle jag ha stekt kyckling.
Det är nämligen vad jag brukar göra så här dags (klockan är halv sex). Det händer att jag slänger in en lax i ugnen istället, men inte idag. Den här veckan är jag galen i stekt kyckling och stekta grönsaker. Lidl har en variant som är fantastisk.
Så varför lagar jag inte mat just nu, vad kommer det sig att jag istället skriver ett blogginlägg?
Det stavas Pepparkakor.
Tre, kan ha varit fyra.
Det är svårt att komma ihåg exakt när man trycker in en bunt på en gång.
Jag borde naturligtvis ha lagat mat istället, men var så hungrig efter att ha rantat runt på Mall of Scandinavia (för utomsocknes: ett gigantiskt nytt köpcentrum i Solna utanför Stockholm) att jag behövde något direkt. Så tre fyra pepparkakor och två koppar kaffe senare kom jag på att jag kan skriva ett blogginlägg tills jag blir hungrig igen.
Så här är jag nu. Hos någon annan.
Min egen blogg startade jag i januari 2009. Beordrad av min första förläggare som också hävdade att det var rent nödvändigt att vara med på Facebook.
Så yster som man blir när man får sitt första bokkontrakt var det givet att jag gjorde exakt som han sa och sedan har jag fortsatt av bara farten, trots förlagsbyten och därmed nya förläggare.
Min blogg har gått från att vara djup och personlig till lättsam och tramsig. Jag använder den som dagbok och berättar om det mesta som händer mig. Det är oftast inte särskilt mycket.
Idag kan jag berätta att jag käkade en räkmacka i det där köpcentrumet, att jag hittade mitt favoritdoftljus (kanel och mandarin, från Voluspa) och att jag nog ska plocka fram mina tomtar lite senare. Tänk er då de vanliga dagarna när jag inte lämnar hemmet utan bara sitter i soffan och skriver.
Mina läsare har ett enastående tålamod med mig, det måste jag ändå säga.
Nåväl.
Jag var på tomtar. Innanför min dörr (till min förortstvåa) kommer det inga nya, bara gamla fådda, ärvda och nötta.
Däremot är min gran klädd i bara nytt. I år går den i vitt och guld och är så liten att den måste stå på ett bord för att synas.
Men den är fin.
Vanligtvis pekar jag med hela handen när det gäller jul, pynt, mat och när man får det ena men absolut inte det andra och bla bla bla.
I år struntar jag i alla mina egna regler och har därför redan gjort allt jag vanligtvis inte får förrän närmare jul: Granen stod grön och grann första advent och då hade hyacinterna redan börjat blomma.
Jag älskar jul. Vet ni hur många varianter av White Christmas det finns? Tusentals, kan jag berätta. Jag har redan lyssnat på ungefär 500 av dem eftersom Lugna favoriter har spelat enbart julmusik sedan mitten av november (!). Jag vet, för min nya grej är att lyssna på radio, i alla fall så länge jag redigerar, och julmusik har visat sig funka jättebra som bakgrund.
Det är ingen överdrift att säga att jag är galen i julmusik. I söndags var jag och lyssnade på operans solister i en kyrka och den 13:e ska jag till Operan på luciakonsert med Adolf Fredriks musikklasser. Däremellan är det alltså radio som gäller.
Hösten fram till och med december är min favorittid. Det är något med mörkret och luften som gör mig gott.
Sedan tycker jag att man kan skita i januari till mars, ta det lite lugnt i april och sedan fira maj.
Och det kanske är fånigt att prata om maj, nu när det är december, men då vill jag bara påpeka att precis så fort går det.
Vips har det gått ett halvår.
Bara så att ni är med när det händer!
Mitt nya år börjar när min bok släpps.
I maj.
Det är då jag blir utsläppt, pyntad och framputtad till en massa aktiviteter. Det är också då jag vrider på socialÅsa. Jag Hon är märkligt frånvarande resten av året. Vrång, butter och ensam sitter jag hon på sin kammare med sin kyckling och sina grönsaker.
Och pepparkakor och julmusik.
Men än så länge skriver vi 2015. Julen är strax här.
Jag har tur i år och får fira med dem som betyder mest för mig. Andra jular har jag varit ensam och det har också funkat fint.
I julklappssäcken ligger gåvor till UNHCR. Min son ger bort filtar, min särbo vaccinationer, själv tänker jag skänka några flyktingpaket.
När vi sedan öppnar aladdinasken och slåss om de ljusa bitarna – och suckar över att de har tagit bort körsbär i likör – medan vi ser på Karl-Bertil Jonsson och kliar den omåttligt bortskämda katten bakom örat, kommer vi att ha en snäll känsla i magen.
Och det är väl inte så dumt just på julafton?
Slutligen, tack för utrymmet Åsa.
Tack för att ni har läst.
God jul!
https://unicef.se/gavoshop
http://asahellberg.blogspot.se/
https://www.facebook.com/asahellbergwriter/
Åsa Hellberg